Vi talade med den före detta Harrier-piloten Paul Tremelling för att ta reda på vad som händer med Harriers "Jump-jet". Över till Paul:
Problemet när man beskriver Harrier är att folk genast antar att man försöker försvara en ikon som bygger på hjärtlig kärlek och inte på hårda fakta. Harrier-fans och kritiker verkar aldrig komma överens. För att överbrygga denna klyfta skriver jag idag för att argumentera för en sällan argumenterad punkt: Harrier var briljant adekvat:
10: Att vara där
Ibland är något mycket bättre än ingenting, och som Harrier GR3 och FRS Mk 1 Sea Harrier bevisade under Storbritanniens Falklandskris 1982 - man kan vara bäst på det man gör om man är den enda föreställningen i stan. Harrier var ganska bra på att vara där.
Med en motor som var konstruerad för att sväva, och den kunde använda korta landningsbanor för att operera från. Det innebar att det kunde operera var som helst, även från havet.
10: Att vara där
Alla marktrupper skulle vara glada över att ha en Harrier i luften, särskilt på avlägsna platser som Belize, Falklandsöarna och delar av Afghanistan. Små regionala landningsbanor är inte detsamma som stora vapenlaster, men å andra sidan kan snabba vändningar på karga platser kompensera för det.
Det finns andra överväganden, till exempel att det är möjligt att basera sig lite för nära fienden, men på det stora hela är Harriers förmåga att vara där en stor fördel.
9: Båten
Det finns många märkliga saker skrivna om att vara baserad till havs. Å ena sidan hävdas det att hangarfartyg är alldeles för sårbara för att vara lönsamma, och å andra sidan att endast hangarfartyg kan ge dig världsomspännande manöverfrihet. Ingetdera är sant.
Möjligheten att basera ett V/STOL-flygplan till havs och flytta runt det ger dig viss flexibilitet när det gäller från vilket håll du kan dyka upp, och överraskning i krig är värt att uppnå. Ännu bättre är att man genom att förflytta sig kan attackera någon utan att be en tredje part om tillstånd att överflyga eller basera sig där för striden.
Add your comment